Pacta sunt servanda. Avtal ska hållas.

Tidningen Sjömannen 3/2023 - ledare

Den grundläggande tanken med ett avtal är att parterna i och med avtalet ingår ett avtalsförhållande och förbinder sig att följa och genomföra innehållet i avtalet. Avtalet och det samförstånd och förtroende som baseras på det ska respekteras.

Ett kollektivavtal är ett avtal.

Ett kollektivavtal är en oftast rätt så logisk och konsekvent samling villkor och bestämmelser som ska följas antingen som ett normalt eller allmänt bindande avtal. Det är inte ett häfte med rekommendationsliknande anvisningar som man ska följa efter nyttoövervägande eller som man kan strunta i när det behövs eller passar.

Allmänna avtalsrättsliga principer som t.ex. lojalitetsprincipen tillämpas på kollektivavtalen. Enligt lojalitetsprincipen ska avtalsparterna också beakta den andra partens – och dess medlemmars – intressen när de tillämpar och tolkar avtalet.

Skillnaden mellan ett kollektivavtal, liksom ett arbetsavtal, och andra avtal är att den arbetsrättsliga lagstiftningen ligger bakom och till grund för dem. Arbetslagstiftningen är till sin natur tvingande eller tillåter att man avtalar annorlunda. Att lagen är tvingande innebär att ett avtalsvillkor som strider mot den tvingande lagen är ogiltigt. Så är bestämmelserna i t.ex. sjöarbetsavtalslagen. Lagen har gjorts tvingande för att skydda arbetstagaren. Den viktigaste principen inom finsk arbetsrätt är att skydda den svagare parten, dvs. arbetstagaren. Det ska man tillämpa när man tolkar lagparagraferna – och även övriga arbetsvillkor.

Oavsett om kollektivavtalet har ingåtts på ett sätt som avviker från eller kompletterar lagstiftningen ska man alltid komma ihåg att kollektivavtalet baseras på lagstiftningen. Bestämmelserna om t.ex. arbetstid ligger alltid i bakgrunden till ett kollektivavtal och även då man inte hänvisar direkt till dem. Om man inte ”förbjudit” eller låtit bli att nämna något i kollektivavtalet kan arbetsgivaren inte lösa ett ärende efter eget godtycke utan att beakta lagstiftningen och rådande rättspraxis. 

Ett annat av arbetslagstiftningens särdrag är att lagen fastställer kollektivavtalsparternas befogenheter och möjligheter att avtala annorlunda än lagens bestämmelser med ett kollektivavtal. Sådan avtalskompetens har i t.ex. sjöarbetsavtalslagen endast getts nationella arbetsmarknadsparter, dvs. de som är verksamma i hela landet. De saker eller helheter som man kan avtala annorlunda med ett kollektivavtal är alltid noggrant och uttömmande definierade i lagen. Anledningen är att detta annorlunda avtalande på ett kompetent sätt och som ett resultat av handel också kan leda till sämre arbetsvillkor för arbetstagaren än vad som skulle vara fallet om man tillämpade lagen rakt av. Vem som helst har alltså inte denna rätt.

Lagens tillämpningsområde ingår inte i de bestämmelser som kollektivavtalsparterna kan avtala annorlunda om. Ett kollektivavtal som baseras på sjöarbetstidslagen kan med andra ord inte tillämpas på personer som är anställda på ett fartyg i inrikesfart. Punkt slut.

Det är bra att gå tillbaka till grunderna lite då och då, t.ex. sommaren till ära. Som en påminnelse för sig själv och för alla kollektivavtalsparter. Typ.

Pacta sunt servanda. Avtal ska hållas. Alltså även kollektivavtalet.

Sannaleena Kallio
sannaleena.kallio@smu.fi