Den finska handelssjöfartens framtid hänger ännu en gång på politikerna

Landets riksdag har utsatt en parlamentarisk arbetsgrupp för att utreda behovet av företagsstöd. Ordförande i arbetsgruppen är riksdagsman Mauri Pekkarinen och det är meningen att den ska avge sin slutrapport i skiftet februari-mars.

Partierna som är med i arbetsgruppen har redan visat sina egna åsikter om, hur man ska ställa sig till olika stödformer. Oroande är, att bland annat Samlingspartiet och de Gröna har tagit ett ganska negativt förhållningsätt till handelssjöfartens besättningskostnader. Dessutom har man i den offentliga diskussionen regelbundet hållit sjöfartens stöd i ett negativt ljus. Exempelvis tog YLE härförleden i A-studions rapport direkt ställning till, att statens och skattebetalarnas pengar går för att stöda kryssningsresandet. Programmet var propagandistiskt och fullt av vilseledande fakta.   

Media har speciellt dominerats av Tammerfors universitets publicerade utredning, där man har publicerat fakta om handelssjöfartens stöd, vilka inte baserar sig på verkligheten, för att inte tala om verkliga siffror, utan var mer fördomsfull och ovetenskaplig och följde alltså MARA:s, företrädarorganisationen för inkvartering och förplägnads åsikter. Det här var i och för sig inte så konstigt, då MARA var beställare av utredningen. MARA har under flera år sett passagerar-bilfärjetrafiken som en medtävlare till hotell- och restaurangbranschen på land, även om den odiskutabla sanningen är den, att utan de betalande kunder som passagerarfartygens för till hamnstäderna skulle hotellen och restaurangerna ha det problematiskt.   

Om företagsstödsgruppen bestämmer sig för att presentera en nedskärning eller borttagning av sjöfartens besättningskostnader, kommer detta att bli fatalt för handelssjöfartens framtid som seglar under finsk flagg. Rederierna flaggar ut sina fartyg till sådana fartygsregister, där EU-kommissionens rekommenderade stöd genomförs i sin helhet. Sådana här register finns så pass nära som i Sverige. Också Estland kommer att bli ett lockande alternativ på grund av de billigare arbetskraftskostnaderna. Om man hamnar i den här situationen, kommer förloraren att vara Finland, som förlorar sin egna självständiga handelsflotta samt finska sjömän, som i det långa loppet förlorar sin arbetsplats. 

Handelssjöfartens stöd är inte jämförbara med andra branschers stöd. Det är fråga om ett stöd, som föds inom branschen: rederierna får återbäring på sjömännens betalda skatter samt vissa arbetsgivaravgifter. Om fartyget flaggas ut till ett annat land, så betalar ingen skatt och arbetsgivarna betalar inga arbetsgivaravgifter till Finland. Handelssjöfartens arbetsmarknadsorganisationer har föreslagit som ett eget alternativ att man ska gå över till nettolönesystem – som man har gjort i de flesta EU-länder – då man inte längre behöver bråka om handelssjöfartens stöd i regering och riksdag i samband med de årliga budgetbehandlingarna. 

Den parlamentariska arbetsstödsgruppen har mycket makt när den gör sina förslag: den kan med sina linjedragningar antingen förstöra den finska handelsflottan på ett decennium eller ge det möjligheten att fortsätta att utvecklas till en stark aktör, som kan konkurrera internationellt samt försäkra den finska servicesäkerheten och de finska sjömännens framtid.

Simo Zitting
ordförande