Att trygga försörjningsberedskapen för Finlands sjötransporter är ett levnadsvillkor för vårt land. Småtonnaget under finsk flagg, dvs. torrfraktfartyg, kan också segla till mindre hamnar och transportera olika typer av projektlaster.
Prima Shippings M/S Prima Viking är ett 89 meter långt och 13,17 meter brett torrlastfartyg. Fartygets dödvikt är 4 748 ton. Fartyget är inte för stort, men inte heller litet, utan lagom stort för att trafikera till hamnar av olika storlek på Östersjön.
Ingå är en av besökshamnarna för fartyget, som kör hämtfrakt. Hämtfrakttrafik innebär transport av gods och produkter mellan slumpmässiga hamnar utan någon regelrätt tidtabell. Frakten avgörs ofta fritt utifrån efterfrågan och utbud. M/s Prima Viking seglar t.ex. till Tallinn, Riga, Klaipeda, Rostock, olika hamnar i Sverige, Polen (t.ex. Stett) och ibland även på Nordsjön.
På däcket till M/s Prima Viking i Ingå hamn står den finska sjöfartens hopp och framtid: den 17-åriga praktikanten Henri Saviaho från sjöfartsskolan i Raumo (WinNova).
– Den här gången kom vi till Ingå från Tallinn, förklarar Saviaho.
Damm från makadam virvlar omkring på fartygets däck då de stora hamnkranarna lyfter in makadam i lastrummet.
Henri Saviaho praktiserar på M/s Prima Viking och deltar vant i fartygsarbetet tillsammans med den övriga fartygspersonalen. Saviaho kan också arbeta självständigt, även om han bara är 17 år. Den lugna unga raumobons ålder är häpnadsväckande, för det är sällan man träffar på en lika ung besättningsmedlem på fartygen nuförtiden.
Saviahos raskhet och mod väcker respekt, för ett torrfraktfartyg är inte den lättaste arbetsmiljön. Torrfrakt består ofta av dammande bulklast som sprider sig längs fartyget. Det innebär en massa städjobb för besättningen.
– Vi spolar av lastrummet, dvs. rengör det, om vi ska transportera en annan produkt. Innan vi lastar kalk spolar vi alltid av det, sammanfattar Saviaho.
– Och nu man måste stänga luckorna så att det inte kommer in damm i innerutrymmena, säger Saviaho och drar igen de tunga dörrarna i fartygets för.
Förutom olika stenmaterial transporterar torrlastfartygen även spannmål. Ibland kan de även ha med sig järnskrot. Den här gången lastas det in i lastrummet på ett stort liberianskflaggat fartyg vid namn Blue One vid kajen intill M/s Prima Viking. Många utländska fartyg under bekvämlighetsflagg, som Liberia, trafikerar också till finska hamnar.
Även om M/s Prima Viking inte längre är något ungt fartyg utan befinner sig i medelåldern är fartyget i utmärkt skick och rent av skiner i sin blåvita kostym vid kajen intill det liberianskflaggade ”skrotfartyget”.
– Vi underhåller fartyget regelbundet, som man ska. Vi var nyligen i Tallinn i en torrdocka, där fartyget målades. Lastrummet sandblästrades och målades också. Lastluckorna underhölls och tätningarna byttes ut. Ett nytt ballastvattensystem (ballast water treatment system) installerades i fartyget, berättar fartygets befälhavare Oscar Eksten.
Ett fartyg som underhålls ordentligt håller längre, men tryggar också bättre sjöfartssäkerhet. Fartyg som seglar under finsk flagg är i gott skick, men alla andra flaggstater tar inte lika bra hand om sina fartyg. Det är inte likgiltigt vilken typ av tonnage som seglar på det grunda Östersjön. Rysslands skuggflotta i synnerhet orsakar oro.
Andrestyrman Milmar Margate började arbeta i rederiet Prima Shipping 2016. Han kom till M/s Prima Viking 2020, dvs. före coronapandemin och kriget i Ukraina. Margate har seglat till flera hamnar på Östersjön i sitt arbete på torrlastfartyget. Vad tänker han om det nuvarande säkerhetsläget i världen och på Östersjön?
– Vi sitter alla i samma båt och varje världsmedborgare får dessvärre sin del av olika konflikter på ett eller annat sätt. Man slipper inte undan någonstans. Även i Asien har läget till sjöss stramats åt och Kina utgör en hotfull närvaro där.
– På Östersjön är läget som tur är fortfarande lugnt och förblir förhoppningsvis lugnt, konstaterar Margate.
Ålands skärgård består av ungefär 6 700 öar. Filippinerna kan jämföras med Åland, då republiken Filippinerna består av 7 641 tropiska öar. Milmar Margate kommer från staden Tacloban på Filippinerna. Tacloban ligger på ön Leyte, som i sin tur ligger mitt bland de filippinska öarna. Tacloban är lika stort som Åbo och Tammerfors och har drygt 200 000 invånare.
Margate berättar att han trivs väldigt bra med sitt arbete i rederiet Prima Shipping, där han har arbetat i åtta år.
– Jag trivs riktigt bra i det här jobbet. Det är lagom med arbete och körningar, och hamnarna varierar. Arbetet är varierande och de finska och estniska arbetskamraterna är trevliga. Personalen på kontoret är också lätt att ha att göra med, vilket är viktigt, berömmer Margate.
– Fartygsbesättningen och arbetskamraterna är det viktigaste i arbetet – ett bra arbetsklimat – och det som håller kvar mig på fartyget. Ett bra arbetsklimat hjälper mig att orka med en lång törn på fartyget, vilket för oss filippinare innebär sex månader.
Houtskärbon Oscar Eksten har arbetat som befälhavare på M/s Prima Viking i tre år och började I rederiet 2019. Prima Shippings fartyg är torrlastfartyg.
– Jag arbetade tidigare på Envik, som transporterade last åt t.ex. Finnsementti. Då arbetade jag också på cementfartyget M/s Furuvik, som seglar under svensk flagg (rederi: Eureka Shipping).
Finlands cementproduktion inleddes i Pargas 1914. Där ligger än i dag Finnsementtis bruk och Nordkalk. Huvudråvaran inom den finska cementtillverkningen är inhemsk kalksten. Grundförutsättningen för att tillverka cement är att det finns lokal tillgång till kalksten, och de bästa kalkstensfyndigheterna i Finland har också varit där man har förlagt cementbruken. Förutom I Pargas inledde man 1938 också verksamhet i Villmanstrand, där Finnsementti alltjämt har ett bruk.
När cementen är färdig skeppas den vidare till kunder i Finland och övriga Östersjöstater. M/s Prima Vikings befälhavare Eksten har transporterat cement och olika torrlaster längs Östersjön många år. Först arbetade han som överstyrman på torrlastfartygen och nu som befälhavare och har alltså gedigen erfarenhet bakom sig.
Sex månader är en lång tid för filipinerna att arbeta i ett kör på ett fartyg. Torrfraktfartygen besöker olika hamnar och om möjligt går besättningen i land tillsammans för att t.ex. äta på restaurang så att de kan släppa fartygsarbetet för en stund.
– Jag värdesätter verkligen våra gemensamma stunder och luncher i land, när vi har möjlighet till det. Vi får mycket kraft av dem.
Besättningen på M/s Prima Viking består av åtta personer, vara fyra är filippinare, två finländare, plus en praktikant och två estländare. Det är viktigt att upprätthålla gemenskapen på fartyget och hitta på små sätt att slippa ifrån vardagens knog.
– Vi filippinare sjunger mycket karaoke. Även på fartyget, där vi har karaokeutrustning. Hela besättningen deltar i karaoken. För oss är karaoke är en liknande lyx som bastun är för finländare, säger Margate med ett skratt.
Intill honom ler praktikanten Henri Saviaho åt filippinarnas karaokeentusiasm och berättar att han också tagit ton uppe på scenen.
Från Ingå åker M/s Prima Viking härnäst mot Polen, så under den långa sjöresan klämmer man i med... karaoke, så klart!
På trappan till ett litet torp på en ö i Saimen sitter Nestor Daguplo. Ett huvud dyker upp i Saimen, en vikare.
– Jaså, är det där en vikare, säger kocken Nestor Daguplo från M/s Prima Viking intresserat och tar en bild med sin mobil. Visst är det en vikare och dessutom den sällsynta Saimenvikaren, som man försöker skydda. Vikaren har hamnat på affischer i Finland – och till och med på frimärken.
Tänk vad världen ändå är liten. Saimenvikaren är för finländarna vad pandan är för kineserna. Jämförelsen med pandan får kocken Daguplo att förstå vilken sällsynt och skyddad varelse Saimenvikaren är i Finland. På Youtube spelar man dessutom Juha Watt Vainio.
– Vanhoja poikia viiksekkäitä, gungar kocken Daguplos huvud till musiken och han får ett leende på läpparna. Musik är vägen till en filippinares själ. Och humor: gamla mustaschprydda pojkar.
– Jag trivs riktigt bra här på fartyget och tänker förresten bli kvar här fram till pensionen, säger Daguplo, som själv är en glad mustaschprydd man.
I Finland säger man att namnet är ett förebud. Vem vet. Nestor Daguplo känner till Saimens stränder, även om han aldrig sett en vikare.
– Jag seglade på Saimen i fem år. Det är ett vatten jag känner till mycket väl. Jag känner till Villmanstrand och de övriga städerni i området, säger Daguplo som lärde känna Saimen när han arbetade där på rederiet Wagenborgs torrlastfartyg.
Sedan började kriget i Ukraina och trafiken på Saimenkanalen stannade upp. Där upphörde torrlastfartygens – och Wagenborgs – körningar genom Saimenkanalen. Kocken Nestor Daguplo hade arbetat på rederiet Wagenborg från 2004, dvs. i 16 år. Daguplo är i en bra arbetsålder och har blivit van vid att segla på nordiska vatten.
– På Wagenborgs fartyg seglade jag också till de Stora sjöarna i USA, som Montreal. En gång var jag också längst norrut på Grönland. Vi besökte Thule, vars slogan lyder: Let’s go to Thule – the end of the World. I Thule finns den nordligaste basen för USA:s flygvapen.
– En gång seglade jag också till Murmansk, men det är mer än 20 år sedan. Vi filippinare gick inte i land alls där, minns Daguplo.
M/s Prima Viking anländer till Ingå hamn den 4 oktober 2024. Samma dag kan vi läsa i Yles nyheter att Ryssland har börjat rusta upp stängda militärstäder nära den finska gränsen för att få unga soldatfamiljer att komma norrut.
Tidigare har vi läst att Rysslands strategiska mål är att förena Östersjöflottan med Norra flottan längs floder, sjöar och kanaler. Rysslands blickar riktas också starkt mot det arktiska området.
Nyheterna om Murmansk och den östra gränsen är ingen upplyftande läsning, men det gäller att hålla huvudet kallt på ett sätt eller annat och fokusera på vardagsjobben. Finska torrfraktfartyg, som M/s Prima Viking, sköter landets försörjningsberedskapstransporter.
Kocken Nestor Daguplo är en av de viktiga besättningsmedlemmar som tryggar frakten till Finlands hamnar.
Efter att ha arbetat i 20 år i nordliga vatten, varav det mesta på Östersjön och t.o.m. på Saimen, är Daguplo en nestor inom nordliga vatten och en viktig besättningsmedlem.
– Jag tycker väldigt mycket om att arbeta i rederiet Prima Shipping. Befälhavare Eksten mönstrade på mig när jag var i Pargas och arbetet på Wagenborg tog slut. Prima Shipping är ett bra rederi med en mänsklig arbetstakt. Jag trivs riktigt bra på fartyget och hoppas att jag kan fortsätta här ända fram till pensionen.
Besättningen gör fartyget och på fredag är det pizza, vilket Daguplo nu lagar till besättningen. Sedan är det dags att äta!